a l06 s trettol dagar före aliianackan. Det varlåtgt inne i november :månads snö, medan oktoberbladen ännu hängde på träden. Det förkortade förfallotiden för hushyror, vexlar och annat dylikt på ett så ruinerande sätt, att jag omöjligen kunde härda ut dermed längre. Jag gick till en urmakare för att få felet hjelpt. Han frågade mig, om det någonsin förut varit satt i stånd. Jag svarade nej, det hade aldrig förr behöft sättas i stånd. Då framstrålade oh ondskefull glädje ur hans ögon, i det han med begärlighet öppnade uret; sedan stack han en cylinderformig tingest ini ögat och kikade på verket. :Han Bäde att det behöfde göras rent och smöres med olja, och så skulle det dessutom justeras. Sedan uret blef rengjordt och smordt samt justeradt, sjuknade det i oroväckande grad; och började picka på ett mycket konstigt sätt; det lät ungefär såsom då man ringer med en begrafningsklocka. Jag började komma för sent till jernbanstationer och sammankomster, och jag fick ingen mat till middagarne. De tre respitdsgar, jag hade på en vexel, tänjde min klocka ut till fyra, så att vexeln blef protesterad. Jag skred mot min vilja ideligen bakut, först till i går, sedan till i förrgår, vidare till förra veckan, och slutligen kom jag underfund med att jag i högtidlig ensamhet släpade mig fram genom eu tid, som verlden redan för två veckor