Dagens Nyheter – 29 augusti 1874, sida 1

Vengeance Hopkins, som derefter fick lefva i fyra veckor och två dagar, och som i denna sak gjorde det största framsteg, man på länge hört talas om, i det att han före sin död hann nästan till det tolfte revisionskontoret. I sitt testamente transporterade han räkningen på sin onkel Johnson, men samme onkel dog straxt deraf. Hans sista ord voro: — Grit icke öfver mig — jag var beredd på att dö! : Och han hade skäl dertill, den stackarn. Sju personer ärfde derefter ofta berörda räkning, men de dogo allesammans, och omsider kom den i mina händer genom en slägtivge, Bethlehem Hubbard från Indiana. Han hade länge haft ett horn i sidan till mig, men i sin sista stund, skickade han bud efter mig, förlät mig allt och öfverJlemnade gråtande åt mig köttkontraktet med tillhörande räkning. Här slutar historien rörande hvad som föregick den tid, då jag kom i besittning af arfvet. Jag skall nu försöka att inför nationen rättfärdiga mig sjelf med afseende på den roll jog spelat i denna sak. Så snart det på sin tid afslutade kontraktet äfvensom räkningen kommit i mina händer, vände jag mig till Förenta Staternas president. — Nå, hvad kan jag göra för er? frågade han, då jag presenterade mig.