Dagens Nyheter – 28 augusti 1874, sida 3

talangfulle, unge fiolisten Erancis Briot, som vid hvarje konsert han gifver firar. nya. Hvarjehanda nyheter. Äkta amerikanskt. En ung fiol-virtuos vid namn Francis Briot ville gifva en konsert i Newyork, men var mycket rädd för att han skulle förlora penningar och skadå sitt namd genom att få spela för tomma väggar. Han uttalade dessa sina bekymmer för sin vän Elliot, hvilken hade gjort en hastig carriöre i Newyork såsom valentreprenör.. Elliot. gjorde. sig emellertid lustig öfver hans bekymmer och ingaf honom mod. (Låt du mig bara sköta om det, sade han, så skall jag nog sätta lif i spelet. Konstnären ville knappast tro sina ögon, då han vid konserten såg salen öfverfylld af en konstälskande publik, som mottog honom med bifallsrop och följde hans prestationer med en utomordentlig förtjusning. Då konserten hade slutat och Briot skulle gå sin väg, blef han uppfångad af en gentleman, som på de fördelaktigaste vilkor öfverenskom med honom om en hel serie konserter, som ;skulle: gifvas på åtskilliga ställen i Förenta Staterna. Virtuosen var frestad att tro det hela vara en dröm, och då han utanför salen träffade samman med sin vän Elliot, ropade han i ångerfull. ton: Jag har gjort mina kära medborgare i Newyork. orätt; de älska konsten: — Derpå tviflar ingen) svarade Elliot, men innan du börjar gråta af Förelse, vill jag dock bedja dig läsa detta lilla stycke i Herald; jag tror.icke någonrkunde hafva gjort det bättre. Violinistenstög tidningen och läste följande: Hvarje menniska i unionen känner den triumfer... Deremöt hafva endast-få hört historien. om. den. märkvärdiga. stråke, hvärmed han trakterar. sitt instrument, och den är dock nog värd att känna. Då Briot för en tid sedan begaf sig till San Francisco, blef det tåg, hvarmed han reste, anfallet af de plattfotade rödskinnen. denna fruktans-. värda indianstam, söm, Gud vare lofvad, hvar dag försvinner allt mer, och mer, på grund af den framskridande civilisationen. Alla de resande flydde,som besatta för indianernas upplyftåde tomahawker, det vill. säga, alla med undantag af Briot, som dristigt bjöd dem spetsen, intagen af ett verkligt berserkamod. Han grep sin fiollåda med begge händer och gaf med denna de plattfotades, anförare ett så våldsamt slåg på hufvudet, att vilden störtade död till jorden med krossad hufvudskål, hvarpå bandettog till flykten. Fiol-lådan hade emellertid gått itu och allt tagel hade slitits från stråken. Endast olen; en äkta Stradivarius, hade ej tagit någon skada. Briot var i högsta gra nedslagen öfver denna händelse och betraktade omvexlande med förtviflad blick sin fallne motståndare och sin tagellösa stråke, då en sublim tanke plötsligt for genom hans hjerna. Han skalperade i en handvändning indianhöfdingen med sin bowieknif och afklippte derpå den. mängd hår;:som prydt hans hufvud: Det är detta hår, som nu sitter på stråken, och då han bestrukits med kolofonium; gifver. han virtuosens fiol nästan menskliga toner; då man hör artistens spel, är det som indianhöfdingens själ. våndade sig under trycket af hang eget hufvadhår. Vi äro förvissade om; att hela Newyork skall strömma till för att höra den store konstnären. och taga.den-vidunderliga stråken i ögonsigte.t