Dagens Nyheter – 28 augusti 1874, sida 2

Vv UU derag ansigten buro prägeln af denna passion, som alstras af stridsifvern och segerglädjen. I spetsen för dem sågs den unge Berto; i hans mörka ögon. flammade en underlig eld, en sådan som man tänker sig hos hämndens engel. Bon till en ädel.patriot, som stupat utanför Roms portar, var han afhållen af alla fribetsvänner och de följde honom gerna, emedan de sågo, att hos hönom — fastän blott ett barn — bodde hjeltens sinnelag. . Andlög, betäckt med dam, blödande ur flerå ser, men med ett triumferande leende på sina färglösa läppar, trädde han fram till Idalia, — .Eccelenza, vi medföra åt er lifvets bästa gåfvör. Vi gifva er fribeten — vi gifva er hämnden! . När han varseblifvit liket, tystnade hans glåda stämma; han gjorde en rörelse med handen, sålunda tecknande åt sina följeslagare att icke öfyerträda tröskeln. Derpå böjde han vördnadsfullt sitt vackra hufvud. — Han har vunnit en högre lön än. vi, sade han allvarligt; han har fått dö för er! Ty han hade ingen aning, om, att det lif, som nyss slocknat, varit en giftig väfnad af synder och brott, som först i den sista stunden renatg af ångern.