—F400 — Så skulle ni aldrig förrådt mig: Nej, jag tror det. Gå nu och följ hädanefter hederns väg. Innan natten ännu långt framskridit, sågs ett skepp för fulla segel styra kosan söderut, från den italienska kusten. Månen log på himlahvalfvet; och en frisk vind blåste från land, förande den herrliga doften af oräkneliga sköna blommor ock oräkneliga gyllene frukter till de seglande. Ombord på artyget hä vi Idalia och Erceldounge. De stå vid relingen, blickande ut öfver det oändliga hafvet, så kärt för dem båda, och tänkande med hänförelse på sin återvunna frihet och på den sällhet, som vinkar dem, derborta i östern. . — Snärt kommer du till mitt kungarike! sade hon mildt, i det att hennes drömmande ögon mötte älskarens. Och han tryckte henne till sitt bröst hviskande: — Mitt rike är här! Efter förloppet af en helt kort stund var den gamla romerska verlden försvunnen bakom horisontens rand: och hvarje timme som förgick förde dem närmare detta yppiga land, der ett jordiskt paradis väntade dem. : Slut