Dagens Nyheter – 28 augusti 1874, sida 1

a genom hans åtgärd afskuren. Om millioner ögon, gnistrande af -hat och skadeglädje; varit fästade på honom, skulle han deraf kännt sig vida mindre besvärad än nu, då den qvinna, han älskat och förrådt, betraktade honom. Idalias blick, som oaflåtligt hvilade på hans anlete, brände honom såsom eld. Och han vågade icke se upp. Bredvid henne stod Erceldoune. Äfven hans hufvud var nedböjdt, han blickade mot jorden och hans armar voro lagda i kors öfver bröstet; ty han visste att om han uppslog ögonen eller frigjorde sina händer, skulle han alltför starkt frestas att bryta det löfte, ban gifvit, att öfverlemna hämnden åt henne samt sålunda möjligen förekomma den afrättning,(isomf revolutionens soldater stodo i beredskap att verkställa. Hon sade icke ett ord; men den stumma förebråelse, som lästes i hennes ansigte, var för Vare mera förödmjukande än de mest vanärande anklagelser. När han omsider, bragt till förtviflan af sin qvalfulla belägenhet, hastigt höjde sin blick med ett bönfallande uttryck, sågs en häftig darrning genomfara alla hans lemmar. Skammens rodnad uppsteg på hans kinder, och likasom hade han bländats hennes åsyn, betäckte han ögonen med sina händer. Soldaterna hördes nu ropa: — Hans dom, eccelenza!