Dagens Nyheter – 27 augusti 1874, sida 2

Vw har behandlat henne på ett fegt, förrädiskt sätt; min vanära har kastat en mörk skugga öfver hennes lif, som eljest skulle varit belyst af en leende sol. Men hon har alltid uppfört sig hederligt mot mig. Hon har aldrig visat någon fruktan, och hon har aldrig svikit sitt ord. Derför. älskade jag henne; men det var också derförjeg hatade henne. Med djup rörelse hade hon betraktat den sårade mannen, under det att han: afgaf detta vitsord; derpå höjdes hennes blick och mötte Erceldounes. Ehuru höljd af förtalets täta dimmor, hade hon biifvit genomskådad och riktigt bedömd af honom. Hans tro hade varit satt på ett hårdt prof; och omsider fick han nu sin: belöning. Ingendera af dem yttrade ett enda ord. En hastig blick var nog till att uttrycka allt, som behöfde sägas dem emellan. Conrad Phaulcon tryckte med.sin hand ännu hårdare på stålet för att qvarbålla lifvet ytterligare en kort stund. Ett sällsamt leende upplyste hans anlete. — Se! Jag dör ju på ett vackert sätt, gade han. Synd att ingen prest finnes här, som kan hålla ett grannt tal för mig. Det vore ännu högtidligare. Den ironiska, gäckande ton, hvarmed detta uttalades, tycktes högeligen misshaga henne. Hon strök hoawom öfver pannan med sin liljes hvita hand; yttrande;