Dagens Nyheter – 27 augusti 1874, sida 1

— 388 — Han tryckte värjspetsen ännu djupare in i sin kropp, för att dymedelst hämma blodflödet, och återtog derefter med något starkare stärdma: — Vår dag är kommen! De ha intagit Palermo; Neapel måte följa med. Kungen har nog att göra med att söka försvara sin hufvudstad. Men fruktar att det lägre folket skall få veta huru förtviflad ställningen i sjelfva verket är. Vi ha i dag tagit ett dristigt steg, men lyckan har gynnat oss. Vi ha blifvit jagade som: vargar, men plötsligt vändt om och söndvrsargat våra förföljare. Sedan skildtvakter väl var skjuten, gick det öfriga lätt. Ah! hör på — äfven för er, Idalia, är ett tillfälle till hämnd beredt. Det var ingen annan än herr Vane som förrådde er åt Giulio Villaflor. Nåväl, gossen Berto har fångat Inonom i sin snara. De ha honom nu i säkert förvar; de skola döda honom som en hund på er befallning. Ack, Kristus! om jag ändä kunde få lefva en enda dag till! Jag vill icke dö just nu — jag skulle önska att ännu en gång få ge denne förrädares ansigte. Det är hårdt — hårdt — hårdt! Han har så ofta retat och bånat mig; det är bittert att dö just då jag skulle kunna vedergälla honom allt! Eno liflig harm afspeglade sig i hans anlete. När hans oroliga bliek kbändelsevis kom att riktat uppåt, varseblef kan hvilkens armar det var som stödde honom,