Dagens Nyheter – 27 augusti 1874, sida 1

hon, under det att heta tårar föllo från hennes ögon på hans panna. Jag tänker icke på något annat än hvad som ni säkerligen också bäst kommer ihåg i denna vigtiga stund — den kärlek ni hyste för min moder, och den kärlek hon skänkte er. Må denna tanke till sist försona våra bjertan. — 0, Gud! utbrast han; om dessa berättelser, hvarmed prester och qvinnor ideligen traktera oss, äro sanna — om hon lefver i ett annat lif! Då vill jag uppsöka helvetet, om ett helvete finnes, hellre än att möta hennes ansigte — hellre än att höra henne fråga huru jag vårdat er. — Ack, lugna er, min fader! Har jag icke sagt att jag förlåter er? Han teg några sekunder. Endast med ytteriig möda förmådde han draga andan, och bangs ögonlock voro tillslutna. Men plötsligt tycktes lifvet åter uppflamma hos honom för en flyktig stund, han slog upp ögonen och talade med sin vanliga klangfulla röst: — Jag har varit en pultron i hela min lefnad. Nåväl — jag vill i stället dö som en bjeite. Man skall kalla mig en martyr, sedan. jag gått hädan. Hvarför icke? Hvilka grannlåter man än må ha att säga om mig på min döda mull, större osanningar kan man icke gerna hitta på än dessa, som städse förekomma i likta:en öfver aflidna prester och kungar, Således är det långa