Dagens Nyheter – 27 augusti 1874, sida 1

SS ove nn Och det gamla hatet glödde dervid åter i hans ögon. — Jaså, det är ni! Ni njuter nu som bäst af er hämnd, och jag är urståndsatt att försvara mig. Lägg mig ned igen, min herre! Jag vill hellre dö en minut tidigare än att vinna en minut genom er hjelp. Erceldoune fästade intet afseende vid dessa hätska ord. Han lät grekens hufvud fortfarande hvila met sitt bröst. Idalia lutade sig intill den döende: — Säg honom — säg honom! hviskade hon. Om ni vill försona era synder mot mig — om ni i er dödsstund erfarit några samvetsqval och önskar vinna förlåtelse — så intyga sjelf hvad ni är för mig! Det elaka uttrycket försvann från hans ansigte. Hans blick blef helt mild och vemodig. — Ack! ångemn kommer sent — mycket sent! suckade han. Emellertil såg han åter upp och gjorde korstecknet. Han var vidskeplig till sin natur, ehuru han i allmänhet under sin helsas dagar lättsinnigt gäckat gndomligheten och inbillat sig vara på en gång ateist och fri från fördomar. Han fortfor: — Idalia Vassalis är min dotter — jag svär det vid hennes moderg minne! Denna slägtskap har varit hennes största olycka. De, som talat illa om henne, ha ljugit. Jag