Dagens Nyheter – 26 augusti 1874, sida 1

— 3Iö0 — om mig, att jag förblef stolt, lugn och okufvad, trots allt klander, hvarmed jag öfverhopades. Män af alla åldrar och de mest skilda samhällsklasser trängdes omkring mig, sträfvande efter ett leende eller en uppmuntrande. blick, men ingen af dem hyste en verklig kärlek för mig, såsom du, och de förmådde derför icke heller genomskåda mig. De bedömde mig alla orätt, de trodde mig alla ha en mycket sämre karaktär än jag verkligen har, och jag lät dem dyrt plikta för sin blindhet. Jag sårade dem dödligt med döras egna vapen. Men — o, Gud! hvartill tjenar det att jag berättar dig allt detta? Må det vara dig nog att veta, att af det onda man haft att säga om mig en del varit sanning och en del förestafvadt endast af afund och illvilja. Må det vara dig nog att veta att jag i morgse icke hade annat val än att antingen låta dig tro mig vara en förräderska, en bedräglig, dålig, hjertlös qvinna, eller ock att döma dig till en snar och våldsam död genom lönnmördare-hand. Nu här jag sagt detta — men hvartill gagnar det väl? Du omkommer ju i alla fall geaom mig, för mig! Lika gerna hade du ju kunnat anse mig vara otrogen emot dig, då jag ju ändock är din mörderska — fastän Gud vet, alt jag med glädje skulle vilja offra mitt lif för dig; min älskade, min älskade, min älskade! En djup rörelse förmärktes i hennes röst, .