Dagens Nyheter – 26 augusti 1874, sida 1

en Semiramis välde. Genom dessa båda hvarandra motverkande driffjedrar i in själ — min styrka och min svaghet — beherrskade han mig. Och det var genom dem han i min första sveklösa ungdom lyckades binda mig med en ed vid sig och sin sak. Denna ed har jag aldrig brutit. En långvarig tystnad inträdde. Derpå fortfor hon att tala, under det att lampans sken, i följd af bristande olja, småningom alltmera aftog. — Många utom mig ha bundit sig — fastän verlden icke vet det — med sådana hemliga politiska löften och sedan bittert fått ångra dem. Så länge man är ung, svärmar man vanligen för friheten, och man märker icke att den största despotizm, det ohyggligaste tyranmi ofta döljer sig under liberalismens mask. Medan jag trodde mig vara en kejsarinna, beherrskade ban mig i sjelfva verket såsom en slafvinna. Ah, det är förfärligt att tänka tillbaka på alla dessa år. Må jag derför fatta mig kort. Jag svor att vara trogen hans sak och att lyda hang befollningar samt dessutom att i allo understödja hans företag och hemlighålla beskaffenheten af det band, som förenade oss. Detta sistnämnda löfte, som jag på hans särskilda begäran afgaf, utan att egentligen förstå hvarför han affordrade mig detsamma, IDALIA: ; 4