han kunde draga nytta. Jag var stolt öfver att få lida för honom; jag afgudade hor nom Bynnerligast derför att jag trodde honom arbeta för folkets väl, kämpa för frihetens : heliga sak. Fastän jag ännu var så ung, låg mig alla lidandes nöd nära om hjertat. Och han tyckte också om mig, så vidt jag kunde förstå, ehuru han sällan såg mig. och ehuru jag troligen skulle nödgats anlita den ällmänna barmhertigHeten för att kunna lefva, såvida icke Julian Vassalis varit? Så koni slutligen den tid, då icke mera någon manlig ättling af den stolta Byzantinska familjen fanns qvar i lifvet, och då jag ärfde all dess förmögenhet samt, i följd af min aflidne morbrors testamente, äfven dess namn. Från den tiden förändrades min fars sinnelag mot mig. I samma stuni min mödaerneslägts namn, Tikedom och glans öfverflyttades på mig, fick jog uppbära min andel af det hat och den afund, hån läuvge hyst mot denna slägt. Hans forna ömhet för mig utplånades dock icke helt och hållet; men den blandades med hatet och blef värdelös. Också har han under de år som förflytt sedan jag blef qvinna, i mig endast sett — sitt offer. Erceldoures hand sammanknöts; och hon hörde huru han slog den höfiigt mot stengolfvet. Hans starka vrede måste på något sätt uttrycka: sig. — Ack! var lugn, var lugn! hviskade hon