e fabriksskorsten. (Forts.) EROS SR ERNER Hvad kan husbonden göra för att befrämja sina arbetares ekonomiska oberoende? Den tid är ej längre aflägsen än att något hvar af oss kan väl erinra sig den, då mången husbonde ansåg sina tjenares fullkomliga ekonomiska beroende af honom, helst i form af gkuldsättning, såsom det säkraste medlet, att hålla dem i tukt och Herrans förmaning. Den fattige och skuldsatte tjenaren, menade man, vore i sin betryckthet icke svår att handskas med; och skuldsättningen, från hvilken han naturligen önskade blifva fri, skulle drifva honom till ansträngdt arbete, hvaraf vinsten alltid ytterst skulle komma husbonden eller ärbetsgifvaren till godo. Det fanns jemförelsevis högst få husbönder, som stodo nog mycket före sin tid eller som hade nog mensklighet att följa ett motsatt system. Mun beslog deras filantropit, och man ville ej se de välsignelserika resultaten äfven för dem sjelfva uti att befordra arbetarens välstånd. Rörelsen framåt till ett bättre måste äfven här såsom annorstädes utgå från sjelfva massan af folket, om det skulle blifva något annat än enstaka undantag. Och massan tog saken om händer. Bolag bildades för sparbanksinrättningar, för lif-, ränte-, och kapital-anstälter, inrättningar, som; om de också äro ytterst grundade på delegarens egen fördel, dock äro af tillräckligt. helsobringande natur, för att låta vår tid, som frambringar dem; framstå i en ovanligt fördelaktig dager. Allmävheten fattade småningom allt större förtroende till dessa inrättningar och insatte der under en eller annan form sina besparingar. Och med tillväxten af kåpitalen här visade sig äfven en-större tillväxt i sedlighet; superi, stöld, mord, brott af alla slag håfva aftagit; ty det ligger i menniskans natur att den; som har något att förlora, ej gerna deltager i handlingar; som kunna utsätta honom för förlusten af det goda han pjuter. VälståndetElstrarförnöjsamhet och förnöjsamhet är andra dygders moder. Men på sammå gång man 7måste erkänna det myckna goda dessa välgörenhetsanstalter.redan uträttat, på samma gång måste man också å andra sidan medgifva, att ännu är bra litet, ja, alltför litet gjordt, för att de skola verkligen uppfylla sinbestämmelse. Orsaken härtill är otvifvelaktigt att till eb del. söka i vår nations trögHet. — Alt det der är mycket bra, tänker iman, och jag skall verkligen göra något för min fratötid -— men i nio fall af tio stannår det vid blottå tanken. Nu frågas: då arbetsgifvaren-busbonden så gerna anser sig (något hvartill hen väl också i de flesta fall torde hafva full rätt) stå vida öfver arbetstagaren i erfarenhet öch bildning, månne det då ej vore hans skyldighet att taga saken om händer och att med lämpor förmå sina egna tjenare att till .egen fördel begagna sig af det tillfälle, som erbjudes att förskaffa sig en jemförelsevis sorgfri ålderdom? Vi tro, att ingen härpå skall kunna afgifva ett nekande svar; frågan är blott den, huru man här har att gå till väga. Många sätt finnas tyvifvelsutan; ett, som redan i Sverige flerestådes börjat vinna burskap, är des. k husbondeföreningarne. Men emedan dessa näppeligen annat än på låddsbygden kunna utöfva en verkligen gagnande verksamhet, torde-i sypnerhet i städerna åtskilliga andra metoder vara att rekommendera. Förslagsvis kan nämnas, att i Danmark hafva vissa hugbönder för sed attöfvefenskomma med sina arbetare om ett litet afdrag af lönen, för att insättas i sparbank, eller medgifva de löneförhöjning med vilkor att hela eller en del af förhöjningen ingår i sparbanksinrättning. Eller ock förbinda de. sig att för bvarje krona, de, åt arbetaren utbetala, insätta några öre i sparbank, mot vilkor att arbetaren af sin förtjenst insätter lika många öre. Många dylika vägar gifvas naturligtvis; och; att man äfven här och deri Sverige slagit in på dem, må vi erkänna. Så insätter. t. ex. en källarmästare i en grafinstad till Stockholm; med sina kypares begifvande, en del af deras pengari sparbank, och en af. de unga kyparne har derigenom på några år — naturligtvis äfven med egna insatser — blifvit egare till. två tusen kr. Vi .medgifra Berna; att det i våra dagar RV AS KK AE RR I AS RR VR EE