Ytterligare om ekafverkningen i i Stockholms omnejd. För icke så länge sedan stod att läsa i denna tidning en uppsats om ekskögens dåliga medfart i Stockholms skärgård. Vi kunna nu omnämna, att en dylik afverkning under ela sommaren pågått i ganska stor skala icke blott på öarne i skärgården, utan äfven mångenstädes på fastlandet i hufvudstadens omnejd. . Ändamålet härmed tyckes egentligen ha varit att erhålla lämplig bark för garfverierna, der ekbark betalas temligen högt... På de nyfällda ekarne afskalas derför barken i långa slingor, som torkas och sönderhackas samt sedermera försäljas efter mått, Men det är dock endast den inre, finare barken jemte bastlagret som användes, den yttre skrofliga och torra barkytan bortbugges deremot alltid och lemnas utan allt afseende. För att barken med lätthet skall kunna afflås, är det nödvändigt att man passar på under en årstid, då trädet safvar, d. v. 8. då ett större safttillöde eger rum i dess särskilda delar och förnämligast i bastoch kämbiumlagren. Hvad un eken beträffar, så har hon, alldeles såsom våra öfriga löfträd, två saftider, nemligen en, som begynner tidigt om våren, och en, som tager sin egentliga början kört efter midsommaren. Om våren är safttilllödet rikligast, emedan ändamålet dermed är att lemna näring till bildandet dels af det nya vedlagret (årsringen); delsaf bladen och blommorna... Genom den andra safningen befordras egentligen blott knoppbildningen. Det torde nemligen. vara allmänt kändt att knopparne, hvilka om våren utveckla sig hos löfträden, afsättas på eftersommaren året förut i den vinkel, som bladskaften bilda emot qviston. — Med aktgifvande härpå, bör man redan på för.