0 -— till honom. Hjelp mig snarare att förlåta — om jag kan. Mina egna oförrätter har jag ej svårt för att glömma, men dina. .. — Ah! mina gälla blott en timme, dina hela lifvet! Berätta mig allt — allt! — Jag skulle icke. kunna det, om jag talade hela år. En modig natur, fjettrad vid en feg, ens tolt vid en ärelös — det förfärliga i ett sådant förhållande kan icke med ord beskrifvas. När min far såg mig, ännu så ungi besittning af denna rikedom och makt, som den så länge förgäfves eftersträfvat, erfor han ott starkt begär att hämnas på mig. Han var listig, och han kände mig fullkomligt, Nåväl, hvad beslut fattade han? Jo, det grymmaste af alla: han beslöt att använda mig såsom ett verktyg för sina smutsiga planer! Han visste hvilken makt han hade öfver mig; Julian var död, och det fanns således icke längre någon, som kunde motverka hans inflytelse. En revolutionist, innan jag ännu kunde resonnera, och behäftad med en utomordentlig ärelystnad, ett okunnigt barn, som hade endast dunkla och oriktiga begrepp om det verkliga lifvets förhållanden samt ännu trodde på sanningens allmakt, men redan ensam egarinna till en förmögenhet, som syntes mig omätlig, lät jag mig fångas i hans snara lika lätt som en liten ogel. Jag skulle ha velat lida martyrlöden för att befria nationerna; och jag skulle ha velat sälja min själ för att uppnå