RT -— En förbannelse Wängde sig öfver Erceldor tsar du Mig tillbaka, när min hand, var redo att omiutta hans strupe? — Kunde väl hans WYott omintetgöra det band som förenade ho GYM med mig? På detta band är det han ut,er alla mina flydda ungdomsår grundat sinlå anspråk på mitt öfverseende, mitt beskydd Pich bistånd. — Nå, men — hvarför hår du icke sagt mig det förut? — Emedan jag genom ee mig att tiga. Hör mig! Jago halredan berättat för dig huru jag tillbyagtiå den tidigare delen af mitt lif; men hvi tande Conrad Phaulcon då utöfvad ansåg jag mig icke böra yppa. Jaj omnämna det. Minfmor dog då ja var ett helt litet barn. Hon var han domskärleks föremål, och hon gick förr än denna kärlek hunnit slockna. ven i de mest förtorkade hjertan finnes tid någon liten friskt grönskande fläck, växtligheten ännu ej blifvit förqväfd; en s dan var hennes minne för honom. Men hennes slägt hatade han bittert. Han hade hoppats komma i besittning af en stor rikedom, då han gifte sig med herne; men Julian, som var hans fiende, ställde så tilljatt icke det ringaste af den Vassaliska förmögenheten tillföll honom. Jag har hört min far förbanna mitt ansigto derför att det påminde