Dagens Nyheter – 24 augusti 1874, sida 2

loppet af dessa två månader har han omvexlande uppgifvit icke mindre än sex olika namn; han säger sig ha varit murare, cigarrfabrikör, skrifvarey typograf och sjöman; oaktadt han ej förstår det minsta af.sjöväsendet. Han har ömsevis uppgifvit Hamburg, Varsova, Triest och Kristiania som sin födelseort och påstår sig hafva genomrest hela verlden. Statsadvokaten; förskräckligt dragen vid näsan af denne hedersman, har nu sändt hans fotografi till polismästarne i alla hufvudstäder, för att omsider komma under fund med hvem han är. Verldsutställningslokalen i Wien ruttnar ned, skrifres det från denna stad, Sådant är allas omdöme, hvilka under någon egen eller för att upplifva något minne besöka dessa en gång så ståtliga och besökta lokaler, dock naturligtvis blovt parkanläggningarne och de öppna gångarne, ty Fotundän, de båda transsepten, sidoskeppen, maskinoch konstsalarne äro spärrade, Och omdömet är verkligen : berättigadt. Inogenstädes visa sig spår af att man ämnar skona eller bibehålla det som står qvar. Tid, väder och vind samt menniskohänder arbeta alltjenit på förstöringen. Af de prydliga paviljongerna ha blott få blifvit uppsatta på andra ställen; materialet i de öfriga har man låtit förderfvas eller slumpat bort det för vrakpris. Till och med byggnader af tegel, som under åratal kunnat hålla stånd, blifva utan skäl nedrifna; deremot qvarstå ännu de båda stora eldfarliga trähus, der åkerbruksalstren voro utställda: Dejerngaller, som inhägnade platserna mellan sidoskeppen ligga jemte de-mursocklar, i hvilka de voro infogade, i spillror..på marken. Ingen vethvarför de blifvit demolerade. . Den vackra brunnen i rotundan visste man icke hvar man skulle göra af; man tvistade med hvarandra om hvar han skulle uppställas, tills han såldes till Gratz. Vid nedtagandet af detstora vackra tornet i vester sprungo jernkedjorna fem gånger, och man måste slutligen spränga tornet i luften, ehuru det gerna kunnat stå qvar. . De; vackra; anläggningarne mellan östra portalen och konstsalen äro nu en ödemark; i devattentomma; kanalerna står ogräset manshögt. Der tegeloch träpaviljongerna stodo, kan man icke komma fram, men ingen. tänker på att planera marken derstädes. Lika litet kan man skönja skogspartierna, .som numera utmärkas blott af gropar, hål och kringströdda bjelkar. Vägar och: gångstigar äro förfallna. Öfverallt gar par förödelsens styggelse,