Dagens Nyheter – 22 augusti 1874, sida 2

Hvarjehanda nyheter. Amerikanskt. En i Virginien utkommande tidning meddelar följande egendomliga puff för en spekulativ Yankees uppfinning: Fn herre, som nyligen kommit hit från den heta dalsträckningen i trakten afstaden Columbus i östra delen af Virginien, har gifvit oss följande berättelse om det sorgliga öde, som händt hr Jonathan Newhouse, en man, som var ett snille i att göra uppfinningar. Mr Newhouse hade konstruerat hvad han kallade en solrustning, det vill säga ett redskap, som kunde skydda den person, som bar det, emot de brännande solstrålarne och den i omnämda trakter under denna sommar så förfärliga hettan. Solrustningen bestod af en lång, tättslutande jacka af vanlig svamp samt af en i förbindelse dermed stående hufvudbetäckning af samma materiel. Såväl jackan som hufvudplagget hade en tjocklek af ungefär en tum. Under den högra armen var en säck af gummi elasticum och från denna ledde ett litet guttaperkarör till den i en spets sammanlöpande hufvudbetäckningen. När apparaten skulle brukas, fylldes säcken med vatten, och för att hålla drägten fuktig behöfde den, som hade den på sig, endast, under det att han skred fram öfver den brännande sanden, trycka litet med högra armen på säcken; en del af vattnet fördes då strax genom röret upp till hufvudplagget och derifrån till jackan. Genom den på detta sätt uppkomna afdunstning i rustninen hade uppfinnaren beräknat att nästan vilken köldgrad som helst skulle kunna frambringas. Med denna drägt reste mr Newhouse ned till Dödens dal för att göra det vågade Bförsöket att gå genom denna, vidsträckta, öde och för sin, omåttliga hetta beryktade trakt. Sedan han kommit till ingången af dalen, iklädde mr Newhouse med tillhbjelp af sina tjenare sig drägten och gat sig i väg, i det han sade till sina ledsagare, att han trodde sig vara tillbaka i lägret inom två dagar. Den följande dagen kom en indian löpande till lägret i den häftigaste sinnesrörelse och uppfordrade under lifliga gester de hvita männen att följa sig. Sedan de hunnit omkring 20 engelska mil in i dalen, stannade indianen plötsligt och pekade med ett uttryck af den högsta förskräckelse på en mensklig varelse, som i sittande ställning hade lutat sig tillbaka mot ett klippstycke. Hans ledsagare närmade sig och sågo nu, att det var Newhouse i sin rustning. Han var död — död af köld och alldeles stelfrusen. Hans långa skägg var betäckt med rimfrost och oaktadt middagssolen sände sina brännande strålar ned på hans hufvud, hängde en istapp, af öfver en fots längd ned från hans näsa. Han hade omkommit, derför att apparaten arbetat för väl, och derför att den olyckligtvis var att snöra baktill, och ändan af snörbandet var anbragt sålunda, att det varit Newhouse omöjligt att lösa upp det. Amerikanska tidningsmän. Vid samma tid, som Herald utsände sin korrespondent Stanley för att finna Livingstone, beslutade Tribunes utgifvare, Horace Greely, att söka afslöja de grofva missbruk, som påstodos råda i en privat dårhusanstalt i Newyork. Han tillgick härvid på följande sätt. J. Chambers, en i New-Orleans stationerad korrespondent för Tribune, kom till Newyork och tog in på ett af stadens största hotell. Knappast två dagar derefter visar mannen tydliga tecken att han mistat förståndet. — Hotellvärden låter binda honom -— ty galenskapen var ej af det milda slaget — och tillkallar läkare. Genom en händelse finner man i patientens papper adressen på en bekant borgare i Newyork; han kallag dit och förklarar att den sjuke är hans brorson. Läkarne utgifva de nödvändiga attesterna och Chambers blifver intagen såsom vansinnig i ofvannämda anstalt. Der är ingen, som vet hvem han är eller anar hurn saken i det hela hänger tillsammans. Korrespondenten var i sju veckors tid inspärrad bland de sinnessjuka, och medan han sjelf blef behandlad som sådan, gjorde han sina iakttagelser. Han spelade hela tiden sin roll förträffligt. Ändtligen blef han — med Greelys tillhjelp och till följd af rättens utslag — utsläppt igen, och nu kom en mängd afslöjanden af de orättfärdigheter och förbrytelser, som hitintills utöfvats inom de af lagen beskyddade murarne. Naturligtvis blef anstalten på samma gång dömd till döden. — Tribune har alltid varit outtröttligt verksam i publikens intresse; än drager den slagtare, som sälja skämdt kött, fram för offentligheten; än stämplar den efter förtjenst bagare och bryggare, som försyndat sig mot konsumenterna; än låter den kemiskt undersöka en stor mängd mjölkhandlares mjölk och meddelar huru många procent vatten eller upplöst krita, som finnas deri. En annan, jemförelsevis fattig tidning, Times, sprängde som bekant den beryktade Tammanyringen. 3å, tillägger en författare i Gegenwart, uppfattar den amerikanske publicisten sin uppgift och så löser han den. Et! minne af Karl XII:s bussar. På Dalsland i ett torp i skogen bor en gammal hedersman, fader M., en sonsons son till den siste karolinen inom Eds pastorat. Låtom oss kasta en flyktig blick in i gubbens anspråkslösa stuga. Öfver sängen hänger det muskedunder, som art Ul AR KT lg ERA eggen te Sf ET NESSER