Dagens Nyheter – 22 augusti 1874, sida 1

honom; men blifven allena, började hon häftigt: darra, ett rof. för en våldsam inre kamp mellan fruktan och hopp. Hon sgkulle velat utfästa sig att lägga pitt hufrud på stupstocken vid dagens gryning, om ett sådant vilkor föroskrifvits för alt hon denna natt gkulle få säga blott trenne ord till den man, gom trodde sig vars förrådd af henne. Efter en temiigen lång stand återkom ksptonen. Ilan älskade guldet och var of naturen godtrogen — till lycka för henne. Hon såg straxt att han hade med sig ett biäckhora och en pappersbit samt för stod deraf att han besiutit gå in på hennes förslag. — Det var inte så lätt att komma öfver de här sakerna, må ni tro; jag måste sjolt gå en fjerdedels mil för att få låna dem midt i natten, yttrade han. Skrif, och pi skall få se och tala med ert lejon. Utan tvifvel har ni tillskyndat honom mera ondt än nå. gon af oss hang fender, : Hon lade papperet på fönsterbrädet och skref en anvisning å tio tvsen frank, hvilket belopp ekuilo till inuehafvaren utbeialag af hennes bankir i Paris. Ian Jäste det skrifsa långsamt och med en mycket fundersam min, Derpå begynte han le helt gladt. — Bra, bra! geade han. Jag bar en bror i Paris; ban är sångare till yrket, ooh åt houxom kan jag gerna lemna det här upp