Dagens Nyheter – 22 augusti 1874, sida 1

SS vu -—Ropet — fastän icke orden — hade blifvit hördt. Dörren öppnades långsomt och skenet af en lampa föll på golfvet Samme officer, som förde befälet öfver den trupp, af hvilken hon tagits till fånga, inträdde. — Hvad är det fråga om, min nådiga? . Han kom helt sorglös och benägen för att gäckas litet med henne. Hon fästade siva ögon på honom, och hennes blick gjorde honom genast förlägen. — Ni bedrog mig, sade hon. Jag borde ha väntat det af sådant folk. Ivar är han? Knekten gjorde ett försök alt svara härpå; men han kom straxt, af sig och fann derför skäligt att tiga. — Hvar är hen? upprepade hon. Svara mig! — Hon är i er närhet, Han yttrado sig med en temiigen oräker röst. Då ljuset föll på hennes nobla, fint tecknade anlete och det glänsande yppiga håret, som böljade öfver henres axlar, syntes honom hennes skönhet öfverjordisk. — I detta hus? — Ja, Ni hållas båda — fängslade här emedan — intilldess... Hans bryderi tilltog. TIeko ense med gig sjelf om huru han borde fortsätta, böjde han sig ned och begynte putsa lampveken, likasom om detta just zu varit nödvändigt,