Dagens Nyheter – 21 augusti 1874, sida 1

Teater. K. operan. I onsdags. öppnade sångscenen åter sina portar med en . företeelse af bästa förbetydelse, nemligan Hvita Frun. I den glänsande raden af mästerverk som utgått från Opera comique -är Hvita frun en af de yppersta, med hvilken få kunna mäta sig i melodisk skönhet, i den finaste ton, i äkta fransk grace och esprit. Mest intressant visar sig Boieldieus snille i de större ensemblerna och uppnår sin höjdpunkt uti andra aktens final, -en dramatisk tafla, som skulle varit värdig en Mozart. Äfven. introduktionen är ett ypperligt mästerstycke, hvars kärna utgöres af den berömda soldatarian — en efterklang från första kejsardömets lysande dagar; likaså ensemblen i sista akten, der tonsättaren med så stor dramatisk effekt anbragt de skotska romanserna. . Romansenhar i franska operan alltid ntgjort en glanspunkt, och äfven balladen om hvita frun samt Georges romans äro allmänt beundrade; mest originell och naiv är dock. den visa med hvars toner la pauvre dame Marguerite vid sin spinnrock återkallar minnet af förgångna dagars glans och fröjd. Operans besättning är oförändrad. Hr Arnoldson samme ypperlige Georges: .dramatisk liflighet, artistisk. sång, verve öfvörallt; endast uppträder stämman någon gång i oträngdt mål nog beroiskt; fru Willman en utmärkt Anna, en rol som:specielt tillhör hennes genre; särskildt nämnes hennes uttrycksfulla mimik i det stumma spelet i andra finalet; hr Willman. en förträfflig Gaveston, och fru Strandberg alltid sammaintagande Jenny; endast något mera lugn i koloraturen :i duon med Georges.