Dagens Nyheter – 21 augusti 1874, sida 1

rärivå att ni räcka hongt litet. vatten. Om ni äro menniskor och icke vilddjur, så lossen hans band, innan det blir för sent! De blickade på Erceldoune, och hang utseende tycktes verkligen vitsorda riktigheten af hennes profetia. Hans ögon voro i hög grad blodsprängda, hans mun jöppen och svullen; man kunde se huru bjertat våldsamt bultade i hans bröst, Hon slet sig lös ifrån soldaterna, fattade trä-bägaren, som en. stund förut kastats på marken, fyllde den med vatten från bäcken och förde sedan den -.svalkande drycken till hans . läppar. Han darrade från hufvud till fot och vände bort ansigtet, utan att smaka på vattnet. — Plåga mig icke — meral, Hviskningen,, med, synbar möda kommen öfver hans torra läppar, nådde hennes öron; och bägaren föll ur hennes hand. , Hon,hade förstått hans, mening — hoxt,insåg att han måste föredraga hvarje lidande framför att vidare mottaga någon hjelp af hennes hand. Förtviflad ropade hon till de närmast stående soldaterne: — Varen då menskliga! Binden mig der i bang ställe, sliten ifrån mig den, ena lemmen efter den andra, likasom barn behandla flugor! Ni veta ju hvad rättvisa är? Nåväl; om. ni det. veta, så böra ni begripa att. ni för hvarje gekund, som ni längre låta denne IDALIA, 438