Dagens Nyheter – 21 augusti 1874, sida 1

olyckliga öde, som hon beredt honom. Han tänkte att hon var trogen mot sig sjelf och sin egen nåtur, ehuru hon handlat som en annan Delila mot honom. : Den italienska officeren lät en väldig ed undfalla sig. — År ni galen? Hon tillstår ju med egen mun att hon bragt er i förderfvet. — Hon säger det af qvinligt mödlidande. Utan annat vittnesbörd än heimes eget bör ni ej döma henhö. Detta var den enda och första osanning, häng röst hågonsin uttalat. För att rädda sig sjel, skulls han aldrig kunnat ljuga; mån i sin närvarande sitnesförvirring hade han blött en sak klar för Big — att hon borde räddas till hvad pris som helst. När bob hörde konom; der hon stod fasthällen af soldater, som fråmträdt och gripit henne, mötte Henhes ögon hans; — väre Sig hon nä var brottslig eller oskyldig, trogen eller trolös, så sade honom denna blick tydligt att hon älskade honom såsom en dvinna aldrig älskat två gånger. Hang hufvud sänktes ånye, han nedslog sin blick, och en häftig darrning uppstod Hös Honom: Hon älskade honom; annars hade hon icke kommit hit. Hoi älskade konom; annars håde icke hennes ögon fört detta vältaliga, oförtydbara språk. Men denna kärlek — en förräderskas, en lättfärdig be