Dagens Nyheter – 20 augusti 1874, sida 2

NV — Det rör mig icke, om ni talar sannt eller ej. Ni äro, mina fångar; jag 7 skall blott öfverlemna. er åt: dem.som komma stt döma er. 3 — Öfverlemna mig, men icke honom! Ar jag ickeyvhär för att. sätta mina fiender tillfälle att straffa mig huru strängt.och grymt de behaga? Om någon rättvisa finnes hös er, om .ni har, ett menskligt hjerta i ert bröst, så frigif den oskyldige! -— Det är omöjligt! Hon kastade.sig på knä för honom, hennez utslagna, yppiga hår sopade;stoftet af hans fötter, hou utgöt sina känslor. i: en flod af. vältaliga, .bevekande-ord, som ingen kunde höra utan att. röras, hon ödmjukade: sig inför honom såsom hon aldrig -ödmjukat sig inför en kejsare; för första gången i sitt Jif förnedrade hon sig till att .supplicera — hon. som eljest för egen del skulle-utstått hvilka qvalssom helst; atan att-ens för sett ögonblick tänka på att tigga om nåd. Kaptenen hörde på henne; han var häpen, uppskakad, .men han ville ändå icke ge med sig. — Det är för sent, sade han. : Madame, hvarför betänkte ni icke förut hvad det skulle kosta en tapper man att tjena, er? Nisbehandlade honom gom en hund; nåväl, han måste nu också dö en hunds död. Felet är icke mitt. Orden ,buro vittne om att hang sinne var