Dagens Nyheter – 20 augusti 1874, sida 1

-— JgQV — ner gom tillhöra mitt anhang; begagnad af mig, öfvergifven af mig, störtad i faror och olyckor af mig — har han icke större skäl att hata mig än ni? I följd af sitt hjertas ädelmod vill han ännu skydda mig, emedan han en gång lofvat mig skydd, emedan haus heder är ännu större än de omätliga oförrätter han lidit, Fastän väl ingen dödlig någonsin varit mera befogad att hämnas än han, föraktar han att köpa sin frihet på bekostnad af lif, som äro hang förbannelse. Hon sjöok åter ned vid hans fötter och försökte sönderslita hans band; han syntes henne stor som ännu ingen man under detta stumma lidande, som han uthärdade för deras skull som bedragit honom. Hart såg ned på henne, icke vetande om han skulle våga tro sina egna ögon, fruktande att den brännande golen förvirrat hans hjerna, och att de ord han hörde och det ansigte han såg endast voro foster af hans sjuka fantasi. — Befria honom! ropade hon högt med denna förtviflan, gom gör äfven den saktmodigaste, mest finkänsliga menniska vild och hänsynslös. Hvilken förevändning har ni för att hålla honom qvar? Jag är här; jag öfverlemnar mig i ert våld. För mig till kungen eller prelaten — hvart ni vill; men gif mig endast hans frihet i utbyte mot min! Åter hördes Erceldoune med feberaktig ifver ropa: