Dagens Nyheter – 20 augusti 1874, sida 1

deltagarne voro flere inoch utländska direktionsledamöter jemte några få inbjuff Målet mellan Biksgäldskontoret och Höganäs stenkolsaktiebolag. Då denna rättegång, Säsomr tillkommen i följd. af statsrevisionens hemställan och Riksdagens beslut, har ett allmäånnare intresse, meddela vi här nedan Luggude häradsrätts den 22 sistlidna juli deri gifna utslag, hvilket är af följande lydelse: Genom de å kärandesidan i målet företedda handlingar finner häradsrätten det vara styrkt, att — sedan Rikets Ständer vid 1823 års riksdag beslutit, att statsverkets fordran hos framlidne excellensen grefve Erik Ruuths sterbhus, till belopp etthundra nittionio tusen femhundrasextio riksdaler banko; med derå 1ö ande ränta, finge afskrifvas och till understöd för Höganäs stenkolsgrtifveaktiebolag på intressenterna der öfverlåtas mot vilkor, bland andra, att bolaget ombesörjde teckning öch uppbörd af en fond, svor tvåhundra tusen riksdaler banko, som på före skrifvet sätt skulle till grufdriften användas, och att bolaget skulle till staten erlägga: när stenkolsverket lemnade en vinst af minst 8 procent, en procent; då vinsten uppginge till tio procent, minst två procent, samt vid 12 procent ock derutöfver, tre procent, hvarå bolaget efter det nya aktieteckningen skett, borde a gifva sin förbindelse; — intresseriterna såväl i amla Höganäsbolaget som i det nya, hvilket a: det äldre öfvertagit stenkolsverket, vid sammanträdet inför herrar fullmäktige i Riksgäldskontoret den 20 maj 1829 antagit berörda för penrtringeunderstödets erhållande fastställda vilkor, hvarefter medlen, i den ordning Rikets Ständer vid 1829 års riksdag stadgat, blifvit till bolaget utleronade, enligt vederbörliga qvittenser af den 23 maj 1829, den 3 maj 1830 och den 19 mars 1533; och ehuru genom företedda utdraget af Hör anäs stenkolsverks räkengkaper för åren 830 till och med 1872 är utredt, att bolagets vinst under nio af dessa år uppgått till åtta procent och under tre år till tolf procent, i följd hvaraf den andel i vinsten, som statsverket sig förbehållit, skulle utgöra femtiofyra tusen riksdaler riksmynt, dock som k. förordningen den 4 mars 1862 stadgar, att hvar, som hos annan eger fordran, skall den genom stämning, lagsökning: eller eljest skriftligen eller muntligen hos gäldenären kräfva, eller tillkännagifva, inom tio från den dag, fordringen tillkom, samt, derest fordringen ej är till betalning förfallen så tidigt, att den inom tio år kräfvas kan: gäldenären derom erinra, allt vid äfventyr att h sin tar lan mot gäldenären förlorat; men det å kärandesidan icke är visadt, att Riksgäldskontoret, efter 1829, då dess ifrågavarande fordran bos Höganäs stenkolsverk ostridigt tillkom, densamma hos svarandebolaget anmält eller eljest sökt göra gällande förr, än genom den till direktionen för stenkolsverket dem 24 oktober 1872 aflåtna skrifvelse, och således ej ens inom tio år efter det åberopade 1862 års k. förordning utfärdades; pröfvar häradsrätten, med ogillande af stämningspåståendet, rättvist svarandebolaget från Riksgäldskontorets ifrågavarande kraf be Talan? mot detta utslag kommer att af Riksgäldskontoret fullföljas till Hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Om frejdebetyg. Ehuru k. kungör relsen den 20 januari 1865 i tydliga ort föreskrifver, att de af presterskapet utfärdade frejdebetyg, endast för den händelse att den person, för hvilken betyget meddelas, är förlustig medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid, skola innehålla uppgift derom, inträffar likväl understundom att uti afgifna prestbetyg för personer, son ådömts fängelsestraff, men ej förlust af me dborgerligt förtroende, berörda urbota bestraffning omförmäles. Att ett sådant förbiseevide af gällande författning dock icke alltid får af löpa utan ansvarspåföljd, framgår af följande nyligen inträffade rättsfall. : . En qvinsperson, som begått brott if ber skaffenhet, att derför ådömts fängelsestrah, men ej förlust åf medborgerligt förtroende, hade under vistelsen i fängelset uppfört sig så väl, att vid strafftidens slut en god tjenst hos enskild person stod henne till buds; och änskönt pastorsembetet i fångens hemort, hvarifrån prestbetyg genom fängelsepredikanten begärts, blifvit uppmärksamgjordt pj att ifrågavarande person ej förklarats förlustig rigg ht Tog förtroeude, och att följaktligen, jemlikt ofvan åberopade nådiga förordning, betyg om god frejd borde meddelag, intogs likväl i prestbetyget uppgift om det ådömda fängelsestraffet. Sedan anmälan om detta förhållande gjorts hog riksdagens : justitieombudsman, med begäran tillika att genom hans bemedling pastorsembetet måtte åläggas utfärda nytt författningsenligt bevis, har vederbörande domkapitel insändt sådant bevis, under tillkännagifvande att åtal för tjenstefel anstälts mot Petygsutgifvaron. AJ Varning till allmänheten. FEL