— dv -— Har pi ingen tunga? Vi skola nog hitta på medel till att lära er båda finna och begagna den. Säg mig — genast! — hvar är denna qvinna gömd? Erceldoune hade nu hämnden i sina händer. Ett enda ord, en enda blick eller vink åt det håll der bergsgrottan låg, och de stora oförrätter han lidit skulle bli på ett hårdt sätt bestraffade, utan att han derför ens behöfde lyfta sin arm. — Tala ut, röt knekten, hvilkens vrede var stadd i en hastig tillväxt. Hvar är denna demokratiska kejsarinna? Hvar gömmer sig folkförräderskan? Jag ser nog att ni har en buftels styrka; det har också hon sett, och derför har hon begagnat ert biträde; men hon skall skratta åt er, hon skall håna er, så snart hon en gång blifvit fri. Jag vill dock hoppas, att frihetens dag aldrig mera skall randas för henne. Hvar är den trotsiga grefvinnan? Öfverlemna henne i vårt våld; och ni skall kanske genom denna välgerning viana en stor lycka, den att sjelf slippa hänga. Erceldoune iakttog gamma envisa tystnad, — Har hexan förtrollat er? ropade kaptenen. Akta er, min gosse — galgen står helt nära! Corpo di Christo! — det vore besynnerligt, om hans högvördighet icke skulle ange er förtjena ett strängare straff än att helt hastigt och lustigt förpassas till evigheten genom repets medverkan. Monsignor