Dagens Nyheter – 19 augusti 1874, sida 2

har en lång arm, en tung hand... Men säg mig nu, min vän: tycker ni icke sjelf att det vore synd att tillintetgöra så mycken kraft, som finnes i era ådror och lemmar endast för att dymedelst möjligtvis kunna rädda en dålig qvinnas lif? Er egen tillvaro beror af det svar ni finner er böra gifva på denna fråga. Svaret uteblef äfven nu. — Har vi ingen röst? röt officeren ursinnig. Vi skola snart förmå er att tala med eller mot er vilja. För sista gången frågar jag er: vill ni säga oss, hvar denna qvinna är gömd? — Nej. Kaptenen sammanbet sina tänder; hans ögön gnistrade. — Altro! ni trotgar oss, eländige hund? Det skall bli nöjsamt att se, huru länge denna envishet varar. Jag är befullmäktigad att behandla er efter godtfinnande — att hänga er i närmsta träd, om jag finner omständigheterna dertill föranleda. Vi skola snart skaffa er mål i munnen, rebelliske skurk! Hitåt, soldater! Gripen honom och låten honom slita spö derborta vid pelaren — just der midt i solskenet. Erceldoune var redan fjettrad, det var en lätt gak att föra honom bort och binda honom vid pelaren. — Pisken honom öfver axlarne och låtom os8 ge att det gör verkan, yttrade chefen