Dagens Nyheter – 18 augusti 1874, sida 2

som ett träbeläte; fiskaren Carlsson var stum som en fisk lika lång tid. — Har hr Forssten några vittnen? — Ja, två sjömän, Olsson och Andersson. De hörde, när jag läste upp och Jansson svarade ja. Namnen ropades; men inte syntes hvarken någon Olsson eller Andersson ll. — Har herrn kallat dem? — Ja, jag har skickat två stadsbud efter dem. Kanske det finnes några stadsbud tillstädes? En af vaktmästarne var nog tjenstaktig att med dundrande röst ropa stadsbud! — nej, inga stadsbud syntes till. — Nu kunna vi gerna sluta, sade ordföranden. — Nej, jag har ett vittne till, målaren Paulin, sade hr Forssåen. Det är han, som gjort inventeringen på Arken. — Inventering? — Ja, jag skulle en gång röka cigarr på Arken. När jag tog efter en cigarr — så fann jag ingen. Då är det väl annat som gått upp i rök, tänkte jag och bad Paulin inventera. — Är då något verkligen borta? — Derom skall han vittna. Paulin ropades. Nej, det syntes ingen Paulin till heller. -— Åh, de komma snart allihop, sade hr Forssåen. : — Nej, vi vänta inte, hvarken på sjömän eller, målare, sade ordföranden. 4 Och innan man visste ordet af, var målet uppskjutet på fjorton-dagar. LANDSORTEN. Baptistmålet I Visby, Gotlands Allehanda berättar: Den 28 juli hölls å celfängellset i Visby krigsrätt, dervid stodo tilltalade för brott emot krigs lydnaden, bestående af vägran dels att infinna sig vid mönstring, dels att dervid taga vapen, följande fem beväringspligtige: ägåren nr 510, L. Johansson, Bönda; infanteristen nr 510, L. Pehrsson, Bönda; dito nr 512, J. J. Laugren, Gannor, alla ifrån Lau socken; dito nr 314, G. Jacobsson och nr 325 O. Olofsson, begge från Butreifs i Hamra socken; och dömdes de samtlige till straffarbete: Pehrsson och Johansson i 1 år och 4 månader, Laugren och Olofsson i 1 år och Jacobsson i 10 månader; Strafftiden bestämdes olika med hänsyn till att de tilltalade icke i lika hög grad gjort sig straffskyldige; tre af dem hade nemligen föregående år undergått straffarbete för samma förbrytelse; två deremot nu för första gången och icke under samma förhållande dertill gjort sig skyldige: Såsom orsak till deras vägran att taga vapen uppgåfvo: de samvetsbetänkligheter, påstående enständigt, att det vore stridande både emot Guds ord och derås samveten att taga hex vapen äfven då dermed hufvudsakligen afsågs att värna eget fosterland. Med den af rätten derpå, efter en längre öfverläggning, öfver dem afkunnade domen; förklarade de sig nöjda, och ville, utan gifven anledning, genast kontant betala de omkostnader detta mål kunnat förorsaka: Ytterligare tydligt och klart gjorda upptrnk: samma på, att de kunde besvära äg öfver domen, om de ville, förklarade de, att de icke kunde svara annat, än att de finge vara underdåniga, att det allt vore i Herrans hand, att de blifvit mycket pröfvade, men voro belåtna med såsom Herren gifver; att de fortfarande höllo fast vid hvad de sagt och gjort, att de ville tpå den grunden lefva, på den grunden dö. NR RR 0 OT