RÄTTEG.och POLISNYHETER. RÅDHUSRATTEN. Den nya arken, Landtmätaren Karl Forssåen, stod åter i går med sina ur tjensten förlupne tjenare inför rådhusrättens femte af delning. — Heter fartyget verkligen Arken? frågade ordföranden. — Javisst, sade hr Forssten. Han såg något förvånad ut. Fanns det verkligen en menniska, som ej. visste riktigt besked om Arken, På samma som hr Forssåen inträdde äfven hushållörs Jansson, fiskaren Carlsson och snickaren Andersson — de läto ej vänta på sig som sist. — Vill nu Jansson erkänna att hon fick två kronor af mig att betala kommissionären med? frågade lir Forssåen. a. Jansson erkände kröningen. — Nåväl; de der kronorna anser jag som städsel, sade herr Forssåen. — Herrn anser henne således som stadd? frågäde ordföranden. ; .— Ja, på fartyget, på Arken, sade herr Fors? seen. rg städslar ej på fartyg, eller på någon oe anmärkt; å gobben Noachs ark var ej heller någon stadd — deraf lugnet! 1 DerofvanpA drog hr Forsseen ett päp: persark. PA arket stod hvad som fanns på Arken. -— Vill Jansson erkänna, att hon åtagit sig att hålla reda på de saker, som stå upptecknade här? frågade herr Forssöen. — Nej, nej, nej, svarade Jansson; jag har ej sett dem en E g. . — Jo, jag läste upp, och Jansson svarade ja, sade kr Forsseen. —Men hvad betyda frågetecknen, som stå här stundom; fannos inte de sakerna? — Jo; de betyda att det finns-två slag af samma sak. — Nå, hvad säger nu Jansson? — Jag säger att jag vill afgå ed på att alla sakerna äro qvar på Arken ännu. — Och nyss sade ni att ni ej sett dem! Hur kan man. vara så lättsinnig? AN — Jo, något kar jag sett. Men aldrig har jag åtagit mig att ansvara för sakerna. Sniekaren: Änderssön var underhela tiden. tyst