Dagens Nyheter – 18 augusti 1874, sida 1

ISF 7 OT stod framför honom, innan han ens märkte, att hon rört sig. ij — Jag bryter mitt löfte till er. Jag går härifrån, sade hon. Å —Ja, gå — gerna för mig; men jag följer er. — Följ mig, om ni vill: — Och hvarthän? — Till Frång? soldater. Hon skrattade högt, då hon gadedetta. Hon visste att hans feghet. aldrig skulle tilllåta Honom att gå dit hön gick. Han häpnade; och då han såg den förtviflan, som stod stt läsa i henneg blick, och detta underligå leende, som spelade på hennes läppar, intogs han af fruktan för henne. För en stönd sedan hade han trott henne död eller döende, nu befarade han nästan att hon blifvit vansinnig. En vidskeplig tvekan uppstod hos honom; han frågade sig sjelf huru han borde behandla henne. Vänta — vänta, sade han, utsträckande sina Händer såsom för att hålla henne gvar. Hvad är det ni tänker på? Hvilken galenskap står ni i bogrepp att göra? Jag ämnvar rädda den man, som ni genom: ert beteende störtat i olyckans afgrund. Innan han kunde finna något svar, hade kon redan lemnat honom, och hon begaf sig nu med gossen Berto vid sin sida ut ur hålen. Komna på stranden, öfver hvil