var bundet, hängde sig derefter nedåt och ! satte sig i en gungande rörelse, hvars fart städse ökades, till dess densamma slutligen hade nått en nästan otrolig hastighet. Alla de andra aporna ställde sig i en flock inunder och afbidade med stor spänning resultatet af denna manöver, som varade omkring tio minuter, utan att kräftan dock ville gifva efter eller släppa sitt byte. Efter förloppet af dessa minuter såg man tydligen, att apan började låta modet falla. Hon blef så småningom stilla och hängde sålunda omkring en half minut med hufvudet nedåt, som om hon tänkte på hvad nu vore att göra. Det var tydligt, att de mörkaste tankar genomforo hennes hjerna, under det att hon stirrade på sin hårdnackade motståndare. Slutligen fattade hon ett förtvifladt beslut. Hon lade båda armarne på ryggen, drog plötsligen svansen utur ringen och störtade sig ned från den betydliga höjden med hufvudet före. Sjelfmordet lyckades fullkomligt, ty apan dog på stället; kräftan låg halft sönderkrossad under henne, men höll ännu i dödsvustden klon fast om sin motståndares näsa.