Dagens Nyheter – 17 augusti 1874, sida 1

När vandraren redan befann sig midt framför skogsdungen, kommo soldaterna häftigt framspringandge och omringade honom. Och i nästa ögonblick, innan hen fått tid till att besinna sig eller ens hann fatta hvad som var på färde, hade de bundit hans armar, hans ben och hela hans kropp, så att han icke längre kunde röra en enda lem. Hans kraft var bruten, all möjlighet till försvar afskuren. : ee Under en Sand blickade han förvirrod än på ma bundna lemmar och än på solderna, hvilka liknade en hop ilskna vargar, der de stodo omkring honom. Han syntes oförmögen att tänka; öfver hans själ hvilade en slöja, som gjorde äfven de naturligaste saker ofattliga för honom. Ingen rädsla, ingen öfverraskning förwärktes i hans anletsdrag. Men då han gjorde synbara ansträngningar för att afslita de hårdt tilldragna banden, skedde detta dels derför att de besvärade honom, dels ock emedan instinkten väl sade honom att han hade framför sig fiender mot hvilka han borde försvara gig. Emellertid voro alla hans bemödanden fruktlösa, Fienderna kastade omkull honom i gräset bredvid vägen, och Berto såg huru han der vred sig som en mask, utan att kunna komma ur fläcken. Han ögon voro vidt utspärrade och hars mun fylld med grus och sand. I soldaternas ögon var han blott en simpel capriotisk fiskare, ett pöbelns barn, ep