Dagens Nyheter – 17 augusti 1874, sida 1

— Dina tjenster behöfvas, min gosse. — Jag är färdig att lyda era befallningar. Det vackra, bleka, barnsliga ansigtet hade detta lugna beslutsamma uttryck, som karakterissrar den neapolitanska typen. — Hvad är på färde? tillade ban, — Förräderi! — Ahl! : — Förräderi — mot mig. Och när det gäller mig, så gäller det oss alla, så gäller det Italien. En förrädare syndar aldrig blott en gång. Sök upp Lonsada och Veni; sök upp dina bröder, sök upp enhvar af de våra. De veta, huru man bör hämnas den oförlåtliga synd, hvarom här är fråga. Tillsäg dem att föra honom hit; jag skell fälla hans dom. Gossen log. — Han har lefvat nog, yttrade bin med den gamla romerska dialekten. Hans namn, eccelenza? Hon lnxtade sig ned och hviskade i hans öra: — Victor Vane. Utan vidare dröjsmål och utan att tilllägga ett enda ord, bugade sig yvglingen ödmjukt, fattade sin bössa oeh gick att uträtta det ärende, som blifvit honom uppdraget. Idalia begynte nu i sin ensamhet vandra fram och åter i dunklet, ett rof för de olidligaste själsqval. Hennes ögon voro brännheta, hennes hale förtorkad i följd af lång