— Hvar träffas hon? — frågade jag. — Jag förmodar väl icke i hennes hemland, ty jag får tillstå, att jag alldeles icke känner Let att resa till Afrika för att få äta midag. — Hon träffes här. Om fem minuter kunna ni vära hos. henne. Hon är bekant för sina goda middagar och kan bjuda oss på ett ypperligt portvin, och hvad deserten beträffar, går jag i borgen för, att årstidens utgsöktaste frukter stå till hennes disposition. REöFörvånad lät: jag min vän få sin vilja fram, och en stund derefter bultade han på dörren till ett litet vackert hus i närheten af Buckinghampalatsot. Dörren öppnades och min vän frågade: — Är hr van Hare hemma? Han var hemma. Min vän öfverlemnade sitt kort och strax derpå blefvo vi hjertligt välkomnade af hr van Hare. — Vi komma för att äta middag hos er — sade min vän. — Ni komma i rättan tid, ty vi stå just i begrepp att gå till bords. Jag såg mig omkring efter djuret och hoppades få sigte på en stark bur, hvars jerngaller bildade ett tillräckligt värn mot gorillan. Men till min stora förvåning fick jag i nästa ögonblick syn på goörillan, som gatt beqvämt utsträckt i en ländstol framför kaminen i ett tillgränsande rum, stödjande sitt hufvud mot handen — såvida man får uttrycka sig så, ehuru jag icke inser hvarför det ej skulle gå an, då hennes fingrar voro smala och fina och hennes naglar synnerligen väl vårdade. Hon gjorde i det hela intrycket af en hederlig, gammal kerre, som värderar denna verldens goda Sedan vi satt oss till bords och knifvar och gafflar börjat slamra, kom hon synbarligen i godt humör, reste sig upp från sin makliga plats och gick lugpt och med viss värdighet till bords. Först bjöd man henne ett stycke kött och ett glas sherry, men hon var visst icke riktigt nöjd härmed, ty efter att en stund med begärlighet hafva bligat på ett stycke kapun, som låg på min tallrik, utsträckte hon plötsligh utan att säga så mycket som ursäktal eller tillåter ni?, sin hand, och på ett ögonblick var min tallrik tom. Det föreföll mig fullkomligt öfverflödigt att göra en dylik personnage föreställningar om dess uppförande och lät Honne derför vera i fred, isynnerhet..som. det hela gjorde intrycket af ett godmodigt . skämt utan afsigt att såra. Hon begagnade naturligtvis hvarken knif eller gaffel och gnagde benen på ett föga civiliseradt sätt, men oafsedt kapunrofferiet uppförde hon sig under hela måltiden fullkomligt oklanderligt. Hon knäpptesina nötter och drack sitt glas portvin med en så förnäm min, att jag blef öfvertygad om, att. hon — såvida det eljest finnes någon rang bland gorillor — tillhörde. den första tangklassen. Den jättestora apan betedde sig som en bildad menniska, och hade blott den svagheten, om man får kalla det så, att hon talade mycket litet. Hr van Hare, som företagit flera resor i Afrika och är förtrogen med -de olika aparternas böjelser och vanor, berättade, att hon hvarje morgon fick ett kallt bad; hon var för öfrigt icke så lätt att tillfredsställa, då hon hade en temligen förfinad smak och ingalunda höll till godo med öfverlefvor. Hon åt helst stek, fågel celler fisk och hyste stort förakt för kokt kött. Hr van Haro tillagar en särskild soppa, som han kallar gorillasoppa och som i regeln serveras henne hvarje dag. Ton får dagligen årstidens utmärktaste fruktsorter, och innan hon går till hvila dricker hon romtoddy med honung i stället, för socker. Hon anses allmänt vara det vackraste exemplar, som finnes i Europa, och om man tager i betraktande, huru vildt djuret är i sitt hemland — infödingarne i Afrika frukta det mer än lejonet — måste man verkligen förvånag öfver huru väl uppfostrad hon blifvit. Vi sade nu farväl till vår ludna vän och vandrade hem, stärkta i den öfvertygelsen, att Darwin har rätt, när han sägor, att menniskorna äro civiliserade apor. Ett franskt arbete om Amerikas första upptäckt genom nordmännen.. De couverte de PAmöerique par leg Normands du dixiome sidcle är namnot på ett arbete som nyligen utkommit i Paris. Författaren Gabriel Gavrier är medlom af ornminnesföreningen i Normandie och har redan i ett förut utgifvet arbete talat om Nordmän och brittiska sjömän, hvilka sett Amerika före Kristoffer Kolumbus. Våra långvariga undersöknvingar, yttrar Gravier i sitt arbete, hafva visat, att upptäckterna i slutet af 15:de århundradet voro fortsättnin... en eller snarare följden af den som skedde 1 det 10:de. årbundradet. Amerikas upptäckt genom nordmännen har hittills aldrig varit så noggrannt behandlad af en fransman som i detta-arbete. : Breflåda.