Dagens Nyheter – 15 augusti 1874, sida 1

henne och utsträckte straxt derefter mekaniskt sina armar, likasom hade ban blifvit blind och sökte efter ett stöd. Visshetens grymma ljus tycktes ha bländat honom såBom en blixt. Victor Vane hade sagt honom, att det fanns en man — blott en enda — som Idalia förut älskat. Samma upplysning tyckte han sig nu höra framhviskas af tusen röster, som utgingo från alla möjliga häll i den tomma luften. — Jag har blifvit bedragen af henne, för att denne brottsling måtte undgå min hämnd! tänkte han. Och han utbrast med Jjudlig stämma: — Huru! du knäböjer här och säger mig detta — du, gom inför mig svurit, att ingen annan än jag någonsin på dina läppar tryckt kärlekens kyss? Huru! du bedårade mig med ömma ord, på det du måtte kunna förhindra min mördares bestraffande? Du ljög för att skydda en skurk? En sådan nedrighet låter knappast tänka sig hos en qvinnal Du en slaf af sinnliga passioner — en lastens prestinna! O, Gud, det är icke möjligt! Säg att hela veriden är falsk, men icke dul Afven nu förblef hon tyst. Han omfattade hennes lif samt lyftade benne upp i sina armar med en ifver och häftighet, som voro framkallade af den ytterliga smärtan; och