Dagens Nyheter – 15 augusti 1874, sida 1

på denna för henne förhatliga strid. Erceldoune stötte henne våldsamt tillbaka. — Ni återhöll en gång. min hand — det skall icke ske igen! Stå der och se den skälm, ni beskyddar, dö såsom skurkar dö! Hans ansigte var blekt, och: ådrorna i hans panna uppsvällda. Han såg ut på samma sätt som då han kämpade mot den neapolitanske prelaten. Kampen fortsattes — det syntes väl på dem båda att de stfedo för ett taga hvarandras lif. Grekens läppar voro hvita af fruktan; men de logo dock, då han, kastande en sidoblick på Idalia, utbrast: — Ni tycker om att se män äflas att döda hvarandra? Ni tycker om att se tigrar leka? Välan, madame! så skåda då på oss! Genom en hastig rörelse lösgjorde han sin högra arm. Hon såg stål blänka. Han hade blixtsnabbt fattat sin skarpa knif och svängde den öfver sig, för att i nästa ögonblick sänkas i motståndarens hjerta eller mage. Men innan mordvapnet hunnit sin bestämmelseort, hade en hahd omfattat lönmördarens arm, och en annan hand ryckt ifrån honom knifven, som derefter slungades långt bort, under det att Erceldoune, hvilken icke upptäckt faran förrän den var öfverstånden, med sina. muskelstarka armar ånyo hårdt omslöt den fege mannen. Trots all sin smidighet, trots all sin list, var greken fjettrad; han kunde icke mera försvera