Dagens Nyheter – 15 augusti 1874, sida 1

han betäckte med kyssar hennes läppar och hennes panna. — Väg det — säg det! fortfor han. Säg att verlden ljuger och att du icke kan bedraga; eller — eller — jag skall göra slut på ditt lif och på mitt! Hennes af tårar fördunklade ögon fästades på honom. -— Tror du väl att jag skulle vilja tillbakahålla din band? Det vore bäst, om vi finge dö tillsammans, ty då — då ekulle jag ändock till sist bli din. — Min! Huru skall jag förstå dig? — Du älskar mig på samma gång du förråder mig? — Man kan vara brottslig och dock hysa kärlek, mumlade hon med svag stämma, Han ryste, när han hörde dessa ord. Och likasom fruktande hennes fägrings lockelser, drog han sig hastigt ifrån henne. Så länge hennes andedrägt smekte hans kind, så länge hennes hjerta klappade mot hans, trodde han sig icke i stånd till att lyda sin pligt. — Ja, en kärlek, som är trolös och ekamlig, ropade han. Hvad värde har den för mig? Om renhet saknas i ditt hjerta, så är den qviona jag älskade död. Der hon stod framför honom, sänkte hon åter sitt anlete, likasom brottslingen, då han hör sin dom afkunnas.