Dagens Nyheter – 14 augusti 1874, sida 1

PASTE a Och hvar fins han nu? Du kallade honom din värste fiende. Bruka qvinnor eljest söka dölja sina fienders fel och brott? Bruka de försvara dem de bata? Du ville icke tillåta mig att straffa honom såsom han förtjenat. Af hvad natur är då det band, som förenar dig med honom? Först nu såg hon upp; hennes ansigte var kallt och stelt, såsom hade hvarje dess drag Vatit hugget i marmor. — Jag har redan sagt dig att det finns vissa saker och förhållanden, hvarom du för alltid måste förblifva okunnig. Detta är en sådan sak. Jag erkänner, att jag icke velat tillåta dig att öfva rättvisa; jag har känt din mördare, och fastän jag vetat hvar du skulle kunnat finna honom, har jag icke omtalat det för dig. Jag har felat mot dig mycket — ja, så, att det icke kan förlåtas. Tänk om mig hvad du vill, hvad du måste! Efter att med en mekanisk precision ha afgifvit detta svar, gick hon ifrån honom och närmade sig åter elden. Allt hös henne bar emellertid ett tydligt vittnesbörd om att hon led; och han, som så oändligt gerna ville förlåta henne, kunde icke annat än räkna henne denna smärta till förtjenst. Han skyndade sig ånyo fram till henne, fattade hennes händer, drog henne till smitt bröst och sökte med längtansfull ifver hennes blick. , — Hvad annat kan jag väl tänka om dig än det bästa? sade ham. Du är min herr