Dagens Nyheter – 13 augusti 1874, sida 1

kröpp hon måste utsätta för lönnmördarens dolk, såvida hon ej ville såra hans själ genom att svika ett för honom dyrbart lökto. Äfven Phaulcon iakttog en fullkomli fyska nad. Trots det vunna segern kände han sig långtifråh väl till mods, och han var rätt belåten öfver att hon icke gaf akt på honom, Då och då förmärktes en liflig otålighet i hans ansigte; han behöfde hyvila, han ville framförallt komma ur hennes be. svärande närhet, men han väntade förgätves på att vilkoret för denna önskans tillfredsställande skulle uppfyllas. Slutligen blef ställningen alltför olidlig för honom; han nalkades henne plötsligt. — Ni tävket icke gå härifrån, om jag lemnar er? frigade han i en fen, som till hälften var befallande och fill hälften tveksäm, ; Fastän han hade henne i sitt våld, fruktade han henne. i — Nöj. j — Ni ger mig ert löfte? — Ja, j — Då skall jag gå och söka upp Veni. Han borde ha vatit här för länge gedan. — Gå. De enstafviga svaren afgåfvos med ytterlig köld. För henne kunde han hädanefter icke blifva annat än en mördare, hvilkens brott visserligen ej ledt til det afsedda resultatet, IDALIA 36