Dagens Nyheter – 12 augusti 1874, sida 1

TOLFTE KAPITLET, Han lät knifven åter försvinna i slidan. — Det är bra! sade han helt enkelt. Men dervid upplystes hans ansigte af ett triumferande leende. Utan att yttra något vidare, satte han sig i gång och hon följ. de honom. De gingo omkring klippan samt anlände snart till ett ställe, hvarest några lummiga träd och buskar dolde ingången till en bergsgrotta. Han gaf henne ett tecken till att inträda i grottan, och hon lydde vinken. Sedan hon en gång fattat sitt beslut; kunde det icke vidare falla henne in att tveka, Efter att för en annans skull ba underkastat sig hans makt, frågade hon icke efter huru denna makt begagnades. Hon hade nu kommit innanför det täta löfverket, som undanskymde dagern;. framför henne sträckte sig en djup, men trång håla, i hvilken det svartaste mörker rådde. Hon hade varit der en gång förut för länge sedan — då den store advokaten Fiesoli höll sig gömd derstädes, emedan höga vederbörande dömt honom friheten förlustig till straff för det att han alltför hänsynslöst försvarat en politisk fånge. Också hon gick nu rakt fram geaom mörkret med säkra steg, hållande sin hand på hundens hufvud, för att stilla hans raseri och hindra honom från att störta sig öfver