Dagens Nyheter – 12 augusti 1874, sida 1

I ejf N 2, . j försmå ni små förfriskningar i BotaI niska röken, och Talet besvarades med ett Vive Upsal! och några mer eller mindre lyckade försök att utbringa ett svenskt hurra. Företrädda af studentkårens standar, banårj och fanor, och en efter förhållandena ypperlig studentsång, tågade vi upp till Botaniska trädgården, der fanorna planterades -i en: halfeirkel. framför paviljongen och der Upsalas förnämsta källarmästare, herr Svanfeldt, hade anordnat på en mängd bord en särdeles förträfflig dejeuner dinatoire. Borden voro lockande, och vi voro hungriga. Det dröjde ej länge innan vi voro i full verksamhet.Ehurp några hinder legat i vägen för Upsala stad att få visa den gästvänlighet, den önskat att lägga i dagen, våga vi dock hoppas att främlingarne ej skola b Ua oss för allt för mycken liknöjdhet. Sedan våra lekamliga behof hade blifvit någorlunda stillade, uppträdde öfversten, baron von Knorring och föreslog den häfdvunna skålen för konungen. Professor Walmstedt beträdde sedermera talarestolen och helsade gästerna välkomna. Efter detta det egentliga officiella talet, hvilket referenten 6j lyckades höra, uppträdde professor Desor från Neufchåtel( vv och bringade en hyllning till Sverige. Me en blick åt bysten och blomsterkonungen inne i paviljongen tackade hän Sverige, som varit lagstiftare i vetenskapens verld och som han :hoppades skulle dermed fortfara. i efve de Saporta från Frankrike talade i samma anda, och såsom botanist erinrade an. om professor Fries med Linn6s likaritade förtjenster. i Professor Quatrefages från Frankrike mottögs, då han besteg tribunen, med stort juibel. Han talade till och om de svenska stuidenterna; som här — en bataljon af hvita mössor — så lysande mottagit gästerna... Enahanda mottagande hade han för sin delrönt laf studenterna i Köpenhamn, och han föreslog; en skål för de skandinaviska studenrna, i Professor Capellini undrade, med tanken hvad han rönt i Köpenhamn, : Stockholm ch: Upsala, : hvad man skulle kunna göra för den arkeolögiska kongressen, om den en gång samlades i Kristiania. : Ingenting skulle vidare kunna förefallå honom oväntadt hvad gästfrihet och vänlighet angår. i Professor Piorini talade för det svenska folket och särskildt för Upsala studentkår. ; Excöllensen Worsaae särdeles populär inom och utom mötet — ville här vid nördens äldsta och största universitet föreslå eh skål för en medlem af det yögre systeruniversitetet — professor Nilsson, för den nordiska arkedlogiens skapare. Professor Nilsson framträdde och mottogs med ferfaldigt hurra. Han framförde en innerlig hölsning från den yngre systern till den äldre. Dr ILeemanns från Holland föreslog en end den svenska poesien; för Nordens ler. Er Hr von Quast talade — igen framhållande bamman et mellan de särskilda arne af den germariska ståmmen, hvilen under sina eröfri ingjutit ny kraft i de af det förfallna mevikrväldet förderfvade folken — för folkens liksom för kongressens enhöt. dd Den ena af de två nnge brasilianare, som foro närvarande vid mötet, uppträdde sedan ch bad att, oaktadt håns ungdom kunde ckas förbjuda honom något sådant, dock få till Upsala framföra sin tacksägelse för et särdeles hjertliga sätt, hvarpå utlänninarne der mottagits. Talarestolen bestegs erefter af kansleren, grefve Hamilton — vilkens skyldighet, såsom oss synes, borde hafva varit att hålla festtalet, då genom håns ärder mottagandet här kom att helt och sakna akademisk -prögel — och följdes han af hr Ödman, en af marskalkarne, som-,Om också icke på så särdeles klassisk franska — dock på ett. klassiskt. och bjertligt sätt tackade främlingarne för den ära de gjort Fyrisstaden samt å studentkårens vägnar önskade. lycka och långt lif åt de franska, tyska, engelska och italienska samt. de öfriga universiteten, äfvensom åt arkeologiska kongressen. Flere deltagare i mötet, mer eller mindre framstående; utbrinfade härefter ett lefve för Upsala universit och samhälle. Professor Anker från Kristiania tackade på norska universitetets vägnar. Han talade på norska och vände sig uteslutande till studentkåren. Det bästa vid alla talen. var att de voro korta och vanligen slutade med någon udd. Så enkel och anspråkslös festen än var, TER EA 12 CCDPå