Dagens Nyheter – 12 augusti 1874, sida 1

81 — Det finnes ingen annan utväg, gade han i tvär ton, Vill ni komma? Jag vill komma. Han fann sin seger bekräftad; dock förblef han orolig. Han hade fångat henne; men han var rädd för sitt rof. — Hvarför dröjer ni då qvar? frågade han. — Jag väntår på honom. , — Jaså! ni vill således ändå vara falsk mot en af oss... Hvilkendera? — Ingendera. — Hvilken säkerhet har jag derför? — Den att jag har sagt det. Han var tyst en stund; han vågade icke bestrida giltigheten af den borgen hon gifvit honom — hennes ord. Ehuru hån sjelf förrådt henne, visste han nu att hon aldrig skulle betala honom med samma mynt. — Ni väntar på honom? sade han. Nåväl, då gör jag det ock. — Är ni då trött på ert ärelösa lif, eftersom ni söker bli det qvitt? — Nej. Men hellre får han taga det, än jag vill lemna er här. Hennes anlete afspeglade en inre, outsägligt qvalfull strid. — Vill ni att vi skola mötas? frågade han. Han såg att ångestsvetten frambröt på hennes panna, och han fortfor. — Vi skola icke skiljas lefvande. Kanske ni. röknar härpå? Er älskare är yngre IDALLA 835