Dagens Nyheter – 12 augusti 1874, sida 1

— 288 — ännu större fara än nu, beundrat hennes mod, henneslokufligaglädtighet och dödsförakt ; Phaulcon vidrörde hans axel. — Jag skall se efter elden, Berto, Bade han. Gå och lägg dig; du behöfver det. — Hennes nåd tillåter ...? frågade gossen i blyg, vördnadsfull ton. — Ja, gå, yttrade hon. Du behöfver säkert hvila. Jag skall hålla vakt här. Hon tog geväret ifrån honom och stödde sina händer mot dess mynning. Gossen lydde utan vidare invändning. Han begaf sig i en af sidehålorna, som begagnades till sofrum, och der hans bädd af hö var anordnad. På tre hela nätter nade han icke fått någon hvila; också förseglade sömnen hans ögonlock, så gnart han en gång sjelfmant tillslutit dem. Greken förblef stående invid elden framför Idalia; han ville bevaka henne; men hans förlägenhet var så stor, att han i sjelfva verket ingenting högre önskade än att, åtminstone för en stund, få aflägsna sig från henne. Aldrig hade han varit mera generad, mera obeslutsam än nu. Hon satt lika orörlig som nyss förut på stranden. Redan hade hon alldeles glömt sin tyrann, sin plågoande; hennes tankar voro hos den man, som snart skulle återkomma, för att ännu en gång finna sig ha förlorat henne — den man som hon måste antingen öfvergifva eller ock bedraga, hvilkens