Dagens Nyheter – 12 augusti 1874, sida 1

SEA ALA Fälg hennes tyrann, som följde henne i spåren, samt slita honom i stycken. Den väldiga grottan slingrade sig i täta bugter långt in i berget; luften derinne var kall, tung och fuktig såsom i ett underjordiskt grafhvalf. Marken var ojemn, och här och der framsköto ur väggarne skrofliga klippstycken, mot hvilka hon lätt kunde stöta Big. En gång utsträckte han sin hand för att leda henne; hon sköt den ifrån sig, såsom hade den varit förpestad, samt fortfor att gå allena med ännu större hastighet än förr och lika lugnt, som om hon promenerat på en solbelyst terrass bland sommarens rosor. — Hon hyser aldrig någon fruktan, tänkte han. Och detta okufliga mod hos en qvinna aftvang. hans hjerta en vördnadsfall, men smärtsam beundran. Han var en pultron — en feg stackare, som i sitt innersta bäfvade för hvarje fara; men henne hade han aldrig funnit-rädd. Han afuondades henne bittert denna själsstyrka, som naturen gifvit henne, men förvägrat honom. Omsider blef på något afstånd ett rödaktigt sken synligt. Det kom från en eld, uppgjord af ris och grenar längst inne i grottan. Der elden brann vidgade sig det underjordiska hvalfvet och fördelades i ett par eller tre kamrar — naturliga fördjupningar i klippan, hvilka likväl genom men