Dagens Nyheter – 11 augusti 1874, sida 2

— käpp tystnade, Derefter. sjörik hon maktlös ned på klippan och tillslöt sina ögon. Han såg på henne, undrande och nästan förskräckt. Han var häpen öfver den lätthet, hvarmed han vunnit segern, och han begynte nu: allvarligt frukta för följderna af sitt verk: Han väntade tveksam några ögonblick: : Hon visade intet tecken tl att hon ens kom ihåg hans närvaro. Emelleftid kunde hvarje sekuod, som onödigtvis förspilldes, kosta dem båda friheten; om icke lifvet; men han saknade mod att påminna henne om denna fara, som han visste henne i sin nuvarande sinnesstämning förakta. Först efter förloppet af flera minuter vågade han nalkas henne; yttrande helt sakta: — Ni vill således följa med mig? Hon tycktes ej höra hans ord. — Jag är icke ensam, fortfor han. Lonsada, Veni och gossen Berto sökte er. Jag träffade dem, icke långt härifrån. De äro sjelfva flyktingar och förföljas af regeringens tjenare. : De ligga gömda för dagen i ett gammalt . näste här i trakten, som jag kan visa er på. De vilja helst färdas nattetid, och de önska alla ingenting högre än att få försvara och hjelpa er. Vill ni komma med mig till dem? Han visste icke heller nu om hon gifvit akt på hans yttrande: Hon bevärdigade ho