Dagens Nyheter – 11 augusti 1874, sida 2

PEO för att öfvervinna samvetsbetänkligheter och utplåna äfyen de heligaste minnen; när det är fråga om att tillfredsställa en passion: Godt; eftersom er tvekan redan sträcker sig så långt, skall den gå ännu längre. Ni villicke bryta er ed genom att förråda mig; vill nidå förråda denne man; som ni säger er högakta, getiom att fjettra honom; den redlige, godtrogne, intet ondt anande, vid oss? Hon uppgåaf en häftig suck och utbrast: — Det förbjude Gud! Jag har ju sagt att alla band mellän mig och det förflutna äro för alltid afslitna. — Aba! Ni vill tillsluta boken samt kastå den afsides; och er blinde beundrare skall tro er, då ni försäkrar honom, att alla sidornä äro fullkomligt blanka. Men — Har ni inte förr sagt mig, attni högaktar honom? Åter ;uppjagade harmen en rodnad på hennes kinder: — Jag gör det — af helå min själ. Låt hans namn vara, det bar ej sin plats på era läppar. Ty det var ju ni, som gaf order om att mörda honom. — Granna fraser, ingenting annat! Hufvadsaken är att ni tänker bedraga honom. — Jag! — Ja, just ni, madame. Ni vill icke förråda mig åt honom — ni kän det icke, sålunda kommer ni att ingenting säga honom om vårt förhållande, Ad; v. s ni kommer att lemhä honom i okunnighet om hvad han