Dagens Nyheter – 11 augusti 1874, sida 2

— 00 har rätt att få veta, innan Kan gifter sig med er. Men sedan skulle han en vacker dag — derest jag nemligen tilläte er att följa ert hjertas böjelse -— bli, kanske af en händelse, upplyst om den bittra sannins gen och erfara att hans herrskarinna, hans afgud, hans hustru vore min... Tyst! ni Här sagtnog! — Nej. Jag vill säga mera, Öfvergif honom: öch jag skall icke göra honom något ondt. Gift! er med honom, och den bröllopsgåfva, jag lofvat er — döden — skall komma honom till del. : Just en sådan död, som han ville tillskynda mig: derborta på Bosforens strand, skall då drabba honom sjelf. — Men om han verkligen dödat er, hvad; annat än rättvisa hade han derigenom låtit er; vederfåras? — Han skulle åtminstone ha gjort er er ovärderlig tjetst, madame! : : Hon sntog en min af ytterligt missnöje: — Tyst, tyst! utbrast hen. Skola sådana ord vexlas mellan oss? i — Ja, vi äro ju fiender, och ganska hätska fiender till på köpet. — Visserligen; vi äro sådana fiender, som den förorättande och den förorättade alltid äro. Men ert lif är mig heligt; huru kan ni då vilja bringa förbannelse öfver mitt? — Mitt lif är er-heligt, säger ni? Är det verkligen så, Idalia? Nåväl — då skall nå icke heller förråda mig åt er älskare?