Dagens Nyheter – 11 augusti 1874, sida 2

köns lor plötsligt frusit. till is.. Han: väntade: tåligt på hennes svar. Slutligen upplyftade hon sitt hufvud; och han läste; en orubblig beslutsamhet i hennes ansigte. — För en gång. i lifvet här ni påmint mig om pligtens bud och räddat mig från att begå ett brott,, sade hon. Min hand skall icke mera vidröra hans. — För det att ni icke vill,.: — För det att er skuld hvilår på mig. — Och dock ville ni för denne ende man uppoffra all er nkod0m, all er makt, alla era nöjen? — Jag vill det änhu; — Således kommer sig ert senaste beslut. — Deraf att ni. visat mig, hvaruti min synd mot honom egentligen består: Ni kan icke bli förrådd af mig; han skall icke heller bli det: — Ni menar... Hon afbröt genast hans tal med en häftig åtbörd. — Tig, eller jag skall glömma hvem ni är och låta honom hämnas på er! Kan ni icke nu vara nöjd? Ni har :örledt mig till syns der och brott — och nä hår straffets timme slagit för mig. Jag förlorar: allt genom er! Jubla öfver er triumf; men låt mig vidare slippa höra er stämma! Det var: blott ett utbrott af bennes förtviflan. Hennes hufvud sänktes; och hon